Uppsala Waldorfskola åk 1-9
Leken är en viktig väg till lärande
Inom waldorfpedagogiken anser man att lek under de första skolåren är av största vikt. Att direkt från en (förhoppningsvis) lekfylld barndomstid slungas in i skolan, tryckas ner på en stol och tvingas till tystnad och koncentrerat arbete är inte lätt. Och inte heller rätt enligt waldorfpedagogiken. En sådan stor förändring tar tid att vänja sig vid. Därför innehåller lektionerna under de första skolåren på waldorfskolorna mycket lek.
Man leder inom waldorfskolorna barnet genom känsloupplevelsen till färdighet och kunskap. Ju mera man i lågstadiets undervisning vänt sig till konstnärligheten dvs fantasin, känslan och viljan hos barnet, desto starkare blir det begreppsmässiga tänkandet senare i skolan. Härmnings- och imitationsövningar är också någonting som man utnyttjar. Barnen är ännu under de första skolåren i härmningsåldern. Ända tills runt nioårsåldern upplever barnen sig som ett med världen. Därför låter ofta waldorflärare djuren, blommorna, månen och stjärnorna uppträda som människor i berättelserna. Fantasibilderna bör spela en stor roll under de första skolåren anser man.
Berättelser ger undervisningen liv
Berättelserna överhuvudtaget spelar en stor roll i waldorfskolorna. Många ämnen ges i berättelseform. Man lär sig bokstaven B genom att höra om till exempel en björn som åt för mycket bullar så magen svällde upp och han var tvungen att sätta sig vid ett träd för att vila. Bilden av björnens runda huvud och tjocka mage ser ut som ett B.
Matematiken kan ges i form av små räknesagor där man till slut kommer fram till ett matematiskt problem som sedan löses i klassen. Alla berättelser berättas utantill av samma lärare. Det tycker jag är häftigt. Att man har samma lärare i alla ämnen och att han/hon kan allt utantill. Att ha samma lärare och samma klasskamrater från ettan till åttan är en stor och nödvändig trygghet för barn. Därför har man det i waldorfskolor.
