Mellanstadiet

Waldorfskolans årstematik

Både metodik och undervisningsinnehåll är avgörande för att eleverna kan tillgodogöra sig kunskapen på bästa sätt. Vid olika skeden i livet lever eleverna med olika existentiella frågor som skolan genom sin genomtänkta pedagogik försöker svara mot. Varje årskurs hålls därför samman på ett ämnesövergripande vis genom årsteman som är specifikt utformade för att passa eleverna i en viss ålder. På så vis vinner kunskaperna genklang hos eleverna och förutsättningar för ett meningsfullt lärande skapas där undervisningens innehåll ger varje elev verktyg för ett livslångt lärande och en mer fördjupad bildning utöver de kunskapskrav som samhället ställer.

Följande årsteman ger ramar inom vilken friheten att anpassa undervisningen efter olika situationer och möjligheter är stor. De ska ses som ett försök att finna ämnesinnehåll som svarar mot barnens utveckling, den aktuella levnadsålderns fysiska och själsliga behov, och bygger på den blandning av äldre och modernt erfarenhetsmaterial som finns i svenska waldorfskolor såväl som waldorfskolor utanför vårt eget land.

Klass 4-6 (mellanstadiet)

 

Årskurs 4

Efter den för många barn omvälvande nioårstiden är årskurs fyra ofta ett år av relativt lugn. Barnen har tagit ett viktigt steg i sin utveckling och många tioåringar ser på världen och sig själva på ett nytt sätt. Det som tidigare var en naturlig upplevelse av ett sammanhang känns kanske inte lika självklar längre, samtidigt bjuder världen på nya spännande möten och fängslande kunskapsinnehåll. En ny medvetenhet kan börja ta form hos barnen och känslan av samhörighet kan återskapas genom att eleverna får möta och samarbeta med klasskamrater och dessutom ges möjlighet att se sitt arbete återverka i världen. Men för det krävs mod, något som eleverna får möta genom årskursens stora teman – den nordiska gudasagan.

För äldre tiders nordiska folk var gudavärlden ständigt närvarande i naturen, men också inom varje människa. Eddans Vala minns i sin spådom både det förgångna och framtiden. Jättar, vaner, asar och människor stiger fram. Oden, Tor, Freja, Loke, Idun, Balder m fl kan i alla sina olikheter representera allt det som ryms inom oss och som vi behöver lära känna för att utvecklas vidare i vår individualitet. I den nordiska gudasagan är linjen mellan gott och ont inte alldeles tydlig. Loke är både egenkär, listig, både kvinna och man, både jätte och asagud, men också den som genom sina onda upptåg för utvecklingen framåt. Tillslut stundar Ragnarök, världen går under för att på nytt stiga upp ur askan. Det gamla måste ibland gå under för att något nytt skall kunna spira. Existentiella val, modprov, att ge upp vissa saker för att kunna gå vidare, och att ständigt förändras i takt med sina gärningar är ett motiv som 10 åringen både kan och behöver få relatera till. Förutom Valans spådom, Havamal, och De nordiska hjältesagorna har Kalevalaeposet en plats i årskurs 4.

Med den nordiska mytologin som klangbotten introduceras årskursens historietema: Norden från istiden till kristnandet av de nordiska länderna. Hela temat tar avstamp i geologin och geografin. Eleverna får leta efter spår av inlandsisen, och fundera över vad miljö och klimat haft för betydelse för människans utveckling i Norden. Eleverna får höra om de första fynden av människan i Norden, och reflektera kring begrepp som fynd och skriftliga och muntliga källor. Hällristningar och runstenar blir meddelande till oss från en förgången tid och eleverna får titta på och teckna av dessa vackra fornlämningar. Människans uppfinningsrikedom och förmåga att tämja djur, förädla och bearbeta metall lyfts fram, något som skapat nya förutsättningar för oss människor. Istid, stenålder, bronsålder och järnålder blir då tydliga och konkreta begrepp för barnen. Vendeltiden och i synnerhet vikingatiden blir viktiga epoker då större samhällen etablerades och nordborna gav sig ut i världen, för att handla, eller för att röva. De tog med sig impulser till Norden från sina resor, men lämnade också spår efter sig långt ner i Europa. Med vikingatiden följer tema som tinget och släktfejder, fria medborgare och trälar, asatro och den begynnande kristendomen.

Människans storhet och möjlighet att välja gott eller ont, bruka sina händer för sig själv eller för andra, och att ge eller att ta, är teman som på olika vis lyfts fram under årskursen, inte minst i biologiperioden om människan i förhållande till djuren. Genom att sätta människan i relation till djuren och deras sätt att leva i olika miljöer åskådliggörs djurens olika anpassningar och specialiseringar när det gäller sinnen, organ och lemmar. Djuren kan göra fantastiska saker i jämförelse med oss människor, springa snabbare, hoppa högre, se skarpare, gå i idé osv, men de är helt fångna i den miljö de är anpassade till. Vi människor däremot kan leva i de allra flesta miljöer, våra händer är fria och vi kan välja hur vi vill verka i världen. Ett djur är skickligt i sin specialisering men också bunden till sin art. Genom att titta på djuren förstår vi bättre oss själva. Hur samverkar våra sinnen för att vi ska kunna uppfatta vår omvärld? Hur samverkar de rytmiska organen (hjärta, lungor och matsmältningsorganen)? Hur gör våra lemmar så att vi kan röra oss och verka i världen? Vad är det egentligen som är så speciellt med människans händer? Med hjälp av händerna kan vi människor verka på många olika sätt. Med våra händer kan vi skapa eller rasera, med våra händer kan vi klappa eller slå, med våra händer kan vi omfamna eller stöta bort, med våra händer kan vi skapa åt världen eller roffa åt oss själva, vilken väg vi väljer bestämmer vi. I slutändan måste vi dock alltid svara för följderna av det som våra händer åstadkommit.

Nu är det dags för eleverna att placera sin själv i världen och börja med att undersöka sitt närområde. Geografin blir ett tema som många ämnen kan rymmas inom. Ett första steg för eleverna att ta är att konkret öva väderstrecken, kliva ut på skolgården, upptäcka solens gång under dagen. Rita kartor över skolgården, göra sig en föreställning av vägen från hemmet till skolan och göra mentala kartor. Därefter kan geografikunskaperna utvidgas till att beröra allt mer avlägsna trakter och till sist hela Sverige. Det mest karaktäristiska i de olika landskapen tas då fram för att kopplingen mellan natur, näringar och kultur ska bli levande. Temat från zoologin där djur i olika biotoper är centrala kan tjäna som utgångspunkt. Historiska teman som t ex Gustav Vasa (Dalarna), de första sveakungarna (Uppland) eller samernas och tornedalingarnas historia (Lappland) erbjuder ytterligare möjligheter att närma sig geografin och lära känna sin omvärld.

I årskurs fyra introduceras bråkräkning. Det är ett både spännande och för många svårt steg i matematiken att nu att dela upp heltalen. Det kan se på många vis. Tanken svindlar hos många elever när de inser att ju fler bitar dessutom mindre enheter. Genom att t ex klippa och vika papper, baka och dela kakor, kan undervisningen göras både konkret, lättbegriplig och tala till konstnärligt sinne, lust och fantasi inför att stambråken introduceras på allvar. Användningen av bråk kan, förutom inom matematikämnet, även uppmärksammas inom musiken. Där kan eleverna, t ex genom flöjtspel och rytmövningar, möta halvnoter, fjärdedelar, åttondelar osv.

I årskurs 2 och 3 har eleverna i ämnet formteckning fått arbeta med allt mer avancerade spegelformer. I fjärde klass är tiden mogen för att arbeta med rumslighet på det tvådimensionella pappersarket. I samband med vikingatemat passar det mycket bra att låta eleverna arbeta med nordiska flätmönster och ornamentik. Genom att ge illusionen av att linjerna skär varandra och går ömsom under, ömsom över varandra skapar barnen rumslighet i bilden. Ett tema som fångas upp i textilundervisningen där man låter eleverna rita ett eget mönster till ett broderi och sedan genomföra detta med korsstygnsteknik. Gång på gång korsar de tråden från periferin, mot mitten, genom mitten och ut i diagonalen på nytt för att vända tillbaka, korsa mitten och ge sig upp i periferin igen. Stygn efter stygn växer arbetet fram till en storartad helhet.

 

Årskurs 5

Man kan låna uttrycket ”människa känn dig själv” från det antika Grekland för att grovt ringa in tematiken för årskurs 5. Att just få möta sig själv genom samarbete med andra, genom att mäta sina fysiska krafter i olika typer av kraftmätningar som t.ex. en skololympiad, och slipa sina argument i förhållande till andras åsikter och värderingar är något som många elever i årskurs 5 både längtar efter och behöver öva. De flesta 11 åringar har ännu inte tagit steget in i puberteten och befinner sig på ett sätt mitt emellan barnet och den begynnande ungdomen. En ny vakenhet i tanken kan skönjas och barnen börjar närma sig en tydligare begreppsbildning. En ökad medvetenhet om tidsförlopp och händelsers förhållande till tiden kan också iakttas hos barnen. Många elever har också allt lättare att ta ställning i rättvisefrågor, och gläds åt att kunna resonera och diskutera. Genom att få ta del av de stora mytologiska berättelserna från högkulturer som Antika Indien, Babylonien, Egypten och Grekland får de möta berättelsen om hur det är att vara människa från flera olika håll. Samtidigt vaknar intresset för hur ett gott samhälle kan byggas genom demokrati och gemensam värdegrund.

Genom att eleverna får möta de stora högkulturerna runt Medelhavet och det antika Indien, i synnerhet högkulturen kring Indusdalen, möjliggörs för eleverna att ta steget från myt till historia. Eleverna får ställas inför det gamla Indiens, Persiens, Mesopotamiens och Egyptens mytiska värld, och får bekanta sig med de grekiska guda- och hjältesagorna. Samtidigt ges de möjlighet att i detalj följa med i flodkulturernas, Indusdalen, Mesopotamien och Egyptens, fascinerande civilisationsbygge. Indiernas samhällsbygge med kastsystemet, Babyloniernas astronomiska beräkningar, kilskriften och gradsystemet, och egyptiernas ofattbara pyramidbyggen.

Om den mytiska världens levande verklighet succesivt förs över i historisk abstraktionsförmåga finns bron däremellan kvar. Från berättelser om Indien, mötet med hinduismens gudar och Buddha kan berättelserna gå över till Ahura Mazda, Zarathustra, persernas vördnad för jordbruket och elden. Från uppkomsten av skrift, städer, kanaler, ziggurater, handelsrelationer och astronomi i sumerernas komplexa samhällsbygge flyttas fokus över till Egyptens Nilen, faraoner, hieroglyfer, gudavärld, mumier och pyramidbyggen. Till sist hamnar den historisk-geografisk-kulturella exposén i grekernas värld med vasmålningar, hexameter, alfabetet, kolonisationsresor, drama, skulptur, filosofi, vetenskap, olympiska spel och alexandrinska krigståg. Gilgamesh-eposet och Homeros Illiaden och Odyssén, ger skildringar av människan och hennes olika val, och inbjuder till utvecklande diskussioner och grupparbeten om människans existens och spänningen mellan natur och kultur. Den grekiska kulturens skönhetsideal, med människan som skapelsens krona, ger även det underlag för diskussion.

Värdefullt är det även om greklandstemat kan knytas till det intresse för rätt och fel som börjar skönjas hos elever i slutet av årskurs 5. Grekernas filosofi och diskussionen om styre i de olika stadsstaterna är aktuell för många femteklassare.

I årskurs 5 tas steget från formteckning till s.k. frihandsgeometri. Att på fri hand teckna polygoner, cirklar med mittpunkt, korda, tangent, diagonal och radie, och att utifrån tecknande och beräkningar komma fram till t ex hur stor en vinkel är utvecklar abstraktionsförmåga och det logiska tänkande. Det bereder också vägen för en större förståelse av vad det är som man egentligen håller på med när hjälpmedel som passare och gradskiva sedan introduceras på allvar. Ämnet kan integreras med både matematik och historia, sumerernas talindelning och astronomiska beräkningar kan kittla fantasin och främjar elevernas kreativitet.

Ett steg mot en mer iakttagande och kunskapsorienterad inriktning på undervisningen blir tydlig i ett tema som botanik, där eleverna med en annan noggrannhet än tidigare har förmågan att undersöka växtriket och systematisera sin kunskap. Precis som i undersökandet av de olika djuren i årskurs 4 kan tyngdpunkten i årskurs 5:s botanikundervisning ligga på hur olika växter anpassat sig till sina livsrum. Samspelet och växelverkan mellan växten, djuren och naturens element hamnar i fokus. Hur utvecklar sig växterna under årstiderna och i de olika naturtyperna? Hur ser den rotlösa svampens förhållande ut till sol och jord? Hur har alger, lavar, ormbunkar, mossor och blommar anpassat sig till sin omgivning? Hur fortplantar sig olika växter? Hur gör blåbären? Tussilagon? Äpplet? Finns det vissa gemensamma lagbundenheter mellan olika växter. T.ex. femtalet inom rosfamiljen, sextalet hos liljan. Botanikundervisningen ämnesintegreras med formteckning och målning. Att genom exkursioner och teckningsövningar få bekanta sig med växter skapar förståelse för ytterligare en bit av vår värld.

 

I årskurs 5 närmar sig eleverna Nordens geografi genom att utgå ifrån de olika landskapstyperna och jämföra länderna med varandra. Vad är speciellt för respektive grannland? Hur har människor, kultur, samhälle, historia påverkats av de naturliga förutsättningar som geografin utgör? Danmark med sin bördiga jord och täta bebyggelse, Finland med sina sjöar och skogar, Island med sina gejsrar, vulkaner och glaciärer, Norge med sina fjordar och berg, och Sverige vårt egna avlånga land som likt en gott-och-blandat-påse har lite av varje. Alla nordiska länder har sina egna karaktäristika. Precis som i årskurs 4 kan geografiundervisningen kopplas till många andra ämnen; exempelvis kan norska upptäcktsresande som Heyerdahl lyftas fram, eleverna kan läsa texter från Eddan, lära sig de nordiska nationalsångerna och prova på lite av de nordiska språken.

 

Årskurs 6

En övergripande tematik för årskurs 6 är att det kausala tänkandet introduceras i full skala, inte minst i de naturvetenskapliga ämnena. Samtidigt fortsätter historieämnet att ha en central roll i under hela årskursen. Puberteten som för många elever blir påtaglig under året är livsavgörande för individens fortsatta väg i livet. Den är så mycket mer än målbrott, mens och hormoner. Det är då som människan mognar inför sin tid på jorden. Lärarens auktoritet försvinner successivt, klasskamraterna och den dynamik som uppstår i klassens sociala liv blir allt viktigare. Moraliska avståndstaganden ska vägas och mätas och det logiska tänkandet ska vässas för att fröet till den egna omdömesbildningen ska börja gro. Naturvetenskapliga studier, fysik och geologi, ger eleverna ett välkommet avbrott i deras djupdykning i det egna känslolivet. Den fysiska verkligheten finns bokstavligen där för att utforskas.

På samma sätt erbjuder historieämnets fokus på skeenden, ”orsaker till och konsekvenser av”, och historiska förlopp en möjlighet för eleverna att pröva sina egna val och moraliska ställningstaganden mot en historisk fond. I sammanhanget är det välgörande att lyfta fram många av de frågor som lever bland elever i årskurs 6. Frågor som berör tolvåringar kan t ex handla om jämställdhet, genus, den egna sexualiteten, mänskliga rättigheter och miljön.

I det antika Grekland hade filosofen och vetenskapsmannen stått i centrum, i antika Rom lades tonvikten snarare på jurister och politiker. Romarna hade ambitionen att bygga ett samhälle som inte längre var baserat på blodsband eller gudar, utan med allmänna, universella lagar som skulle gälla för alla medborgare. Individualiteten fick i Rom sin lagliga bekräftelse – även slaven hade lagstadgade rättigheter och också kejsaren hade skyldigheter inför senaten. Staten Rom var trygg och dess lagliga befogenheter sträckte sig långt utanför stadsgränsen. Det var ett samhälle byggt på exakthet och logik med raka vägar, snillrika vatten-och avloppsystem och en genomorganiserad armé. Detta välorganiserade statsbygge är något som eleverna i den här åldern lätt kan engagera sig i. Romarrikets statsbildning med republikens födelse blir en konkret språngbräda till vårt nutida samhällsbygge i Sverige idag. Landsting, kommuner och riksdag, partisystem och domstolsväsende uppmärksammas och jämförs med andra länders maktfördelning.

Roms historia bygger dessutom på en mängd färgstarka levnadsöden. Inte minst utgör kejsarbiografierna spännande berättelser där cesarerna personifierar Roms ordning, lagar, höga ideal och förväntningar, men också dess dekadenta förfall med frosseri och gladiatorspel. Biografierna är bilder av verkliga människor och inte några sagor. Till skillnad från grekerna avbildade inte romarna sina ledare som perfekta övermänniskor, utan med både skavanker och tydliga personlighetsdrag. Att få följa dessa människoöden – Caesar, Augustus, Tiberius, Caligula, Claudius, Nero mfl – och själv få fundera över romarrikets uppgång och fall är inspirerande för en sjätteklassare. Som en motvikt till romarrikets stormaktsbygge under kejsar Augustus står skildringen av Jesu liv och den kristendom som med tiden gör sitt intåg i romarriket. En stark kvinna som är samtida med Ceasar/Augustus och Jesus, är drottning Kleopatra i Egypten. Dessa starka biografier blir exempel på vad individen har för ansvar för och påverkan på historiska skeenden. Och allt står i ständig utveckling. Inte ens romarriket består för alltid, folkvandringstid leder över till medeltiden då den västerländska människan drar sig in i sig själv, mediterar och utvecklar ett inre liv bland annat via klosterväsendet. Samtidigt träder en ny stark personlighet ut på världsarenan, profeten Mohammed, som ställer nya moraliska och religiösa krav, som kan bli till viktiga diskussionsunderlag för en sjätteklassare.

Dessa historiska skeenden under medeltiden kan utforskas på många vis. Skråväsendet, Digerdöden, feodalsamhället, riddarväsendet och kyrkans roll är viktiga beståndsdelar för en fördjupad förståelse av denna historiska epok.

I årskurs 6 undervisas i akustik och optik. Med vardagsnära experiment, utgående från egna erfarenheter och mätningar, lugna och sakliga observationer, kan eleverna öva upp sin iakttagelseförmåga och noggrannhet i beskrivningar och dokumentation. Att bygga en camera obscura, prova olika ljuskällor, tillverka burktelefoner, experimentera med komplementfärger, teckna av prismor och skuggfenomen, musicera med egentillverkade instrument t ex flaskorkestrar är samtliga övningar som kan stärka eleverna i deras tillit till de egna erfarenheterna och dess kopplingar till vetenskap och kunskap.

Orsak och verkan blir knappast tydligare inom något annat ämnesområde än inom mineralogi. Trots att marken under våra fötter känns trygg och stabil, pågår ständigt bergartsbildande processer. Berg bryts ner och återbildas i en ständigt pågående process, där även djur och växter ingår. Organiskt material blir till marmor, urberg blir till kvartssand som blir till sandsten och jordens flytande inre blir till granit som blir till gnejs som blir till granit igen. Dessa mäktiga kausalitetsförhållanden, som rör sig över hundratusentals år, är överallt synliga i vårt landskap. Och genom mineralens och kristallernas undersköna värld är steget inte långt till den oorganiska kemin, med grundämnenas föreningar och den organiska kemin, i t.ex. bildandet av diamanter.

Från de bergartsbildande processerna är steget inte långt till naturgeografin, där de olika klimatzonerna ger upphov till olika former av mänskligt liv. Polarområdena, barrskogarna, grässtäppen, öknarna och regnskogen bär alla på olika förutsättningar för de växter, djur och människor som lever där. Genom anpassning och utveckling har arterna uppstått och eleverna får än en gång möjlighet att förundras över vår unika och storartade jord. Ur denna vördnad kan också ett ekologiskt ansvarstagande växa fram.

Ordning och skönhet i mineralers och kristallers värld kan för många tolvåringar vara tilltalande och ge förstärkta aha-upplevelser i geometrin, där även matematiska förhållanden ges nya dimensioner i t ex kvadreringsregler, talet pi och Pythagoras sats.

Femtalsmysteriet hos rosväxternas kronblad och sextalet hos liljornas kan nu få nya aspekter i konstruerandet av fem- och sexhörningar, som varieras i många vackra sammanhang. Förra året på fri hand, nu med hjälp av passare, välvässad blyertspenna och linjal. Exakthet uppnås och skänker tillfredsställelse.

De klara logiska förhållanden som satsläran erbjuder upplevs ofta som befriande av elever i årskurs 6. Om de tidigare fått bekanta sig med ordklasserna, exempelvis genom att de olika ordklasserna personifierats eller kopplats till sagor och egna erfarenheter, så är satsläran mer ”ren logik”. Satslära är ett tema som på ett åldersadekvat sätt kan stödja eleverna och hjälpa dem att ta ett till steg i utvecklandet av det begreppsmässiga tänkandet. Genom att ställa rätt frågor blir det lätt att plocka ut subjekt, predikat, objekt osv. Genom att skilja på vad jag gör själv, tillskillnad mot vad någon annan gör mot mig, så reds förhållanden om direkt och indirekt objekt ut.

Om exakthet krävs inom de naturvetenskapliga ämnena så gäller detta även inom slöjdämnet. Att sy en docka som är lik en själv kräver en noggrannhet som få elever klarar av innan tolvårsåldern. Dockan får samma proportioner som en själv; armarna tillsammans är lika långa som hela människan, avståndet mellan handled och armbåge är lika långt som foten. Det ligger ett värde i att få avbilda sig själv utan att den egna kroppen för den sakens skull blir utsatt för påträngande blickar.

 

 

 

 

Mellanstadiet